| Här är en kortfattad beskrivning av orsakerna till varje krig: |
Här är en kortfattad beskrivning av hur stormakter och säkerhetspolis-inblandning har påverkat några av dessa krig: |
Här är en kortfattad beskrivning av hur FN har agerat i de tio nämnda krigen: |
Under de senaste 30 åren har flera allvarliga krig och väpnade konflikter brutit ut världen över. Här är tio av de mest betydande, tillsammans med en kort beskrivning av deras orsaker: |
Många av de nämnda krigen har haft inslag av stormaktsinblandning, antingen direkt genom militära interventioner eller indirekt genom stöd till olika parter i konflikterna. Här är en genomgång av misstänkt eller bekräftad inblandning från USA, CIA, NATO, Ryssland eller Kina: |
FN har spelat olika roller i de tio krigen, allt från diplomatiska insatser och sanktioner till fredsbevarande operationer. Här är en sammanfattning av FN:s agerande i varje konflikt och hur det har påverkat fredsprocesser och vapenvilor: |
Under de senaste 30 åren (sedan 1994) har flera blodiga och destabiliserande krig brutit ut. Här är tio av de mest allvarliga konflikterna, med deras huvudsakliga orsaker: - |
Här är en analys av stormaktsinblandning i de tio nämnda krigen, med fokus på USA, Ryssland, Kina, NATO och CIA:s roll: - |
FN har varit involverat i samtliga av de tio krigen, men dess framgångar har varierat kraftigt. Här är en sammanfattning av FN:s roll och effektivitet i varje konflikt: - |
| Invasionen av Afghanistan (2001): Orsaken var att al-Qaida, en terroristorganisation, hade planerat och utfört 11 september-attackerna i USA. USA och dess allierade invaderade Afghanistan för att ta ned al-Qaida och fånga Osama bin Laden. |
Invasionen av Afghanistan (2001): USA och CIA var direkt inblandade i invasionen av Afghanistan för att ta ned al-Qaida och fånga Osama bin Laden. USA:s inblandning var ett direkt resultat av 11 september-attackerna. |
Invasionen av Afghanistan (2001): FN godkände USA:s invasion av Afghanistan efter 11 september-attackerna. FN:s säkerhetsråd antog resolution 1373, som krävde att alla medlemsländer samarbeta med USA för att bekämpa terrorism. |
Afghanistan (2001–2021): Efter terrorattackerna den 11 september 2001 inledde USA och dess allierade en invasion av Afghanistan för att störta talibanregimen, som anklagades för att hysa al-Qaida-ledaren Osama bin Laden. |
1. Afghanistan (2001–2021) → USA/NATO, CIA - Inblandning: USA och NATO invaderade Afghanistan 2001 för att störta talibanerna och slå ut al-Qaida efter 9/11. - - CIA:s roll: CIA finansierade och beväpnade lokala miliser (t.ex. Norra Alliansen) samt drev hemliga fängelser och drönarprogram. - |
- 1. Afghanistan (2001–2021) → FN:s begränsade roll - Insatser: FN etablerade UN Assistance Mission in Afghanistan (UNAMA) för att samordna humanitärt stöd och fredsarbete. - - Effekt: FN:s roll var begränsad eftersom USA och NATO dominerade situationen. FN stödde dock fredsförhandlingarna mellan talibanerna och USA 2020. - |
3. Afghanistankriget (2001–2021) - Orsak: USA:s invasion efter 11 september-attackerna för att störta Talibanerna, som gav skydd till al-Qaida. Långvarig gerillakonflikt och korruption förlängde kriget. - |
3. Afghanistankriget (2001–2021) - USA/NATO: Invasion efter 9/11, 20 års ockupation. CIA stödde tidigare mujahedin (1980-talet). - - Pakistan (ISI): Stödde Taliban i hemlighet. - - Ryssland/Kina: Indirekt stöd till motståndet (anti-USA). - |
3. Afghanistankriget (2001–2021) - FN-insatser: - - UNAMA (2002–) för politiskt samordnande och mänskliga rättigheter. - - Sanktioner mot Taliban (1267-komitén), men ingen fredsprocess. - - Resultat: Begränsad påverkan – USA och Taliban förhandlade direkt (Doha-avtalet 2020). - |
| Invasionen av Irak (2003): Orsaken var att USA och Storbritannien trodde att Irak hade vapen av massförstörelse och att Saddam Hussein var en hot mot freden i regionen. Invasionen var dock kontroversiell och resulterade i ett stort mänskligt lidande. |
Invasionen av Irak (2003): USA och Storbritannien var direkt inblandade i invasionen av Irak, medan Ryssland och Kina var motståndare till invasionen. USA:s inblandning var kontroversiell och resulterade i ett stort mänskligt lidande. |
Invasionen av Irak (2003): FN:s säkerhetsråd godkände inte USA:s invasion av Irak, men USA invaderade ändå landet. FN:s generalsekreterare Kofi Annan kritiserade USA:s handlingar och betonade vikten av att respektera FN:s mandat och riktlinjer. |
Irak (2003–2011): USA-ledda styrkor invaderade Irak med motiveringen att landet innehade massförstörelsevapen och stödde terrorism. Inga sådana vapen hittades, men invasionen ledde till störtandet av Saddam Husseins regim och efterföljande sekteristiskt våld. |
2. Irak (2003–2011) → USA, CIA, NATO - Inblandning: USA och Storbritannien invaderade Irak 2003 med förevändningen att landet hade massförstörelsevapen (vilket visade sig vara falskt). NATO hade ingen formell roll men vissa medlemsländer bidrog. - - CIA:s roll: CIA drev en desinformationskampanj om irakiska massförstörelsevapen och genomförde hemliga operationer för att destabilisera Saddam Husseins regim. - |
2. Irak (2003–2011) → FN kritiserade invasionen men bidrog efteråt - Insatser: FN motsatte sig den USA-ledda invasionen men inrättade United Nations Assistance Mission for Iraq (UNAMI) efter Saddam Husseins fall. - - Effekt: UNAMI hjälpte till med valövervakning och humanitär hjälp men hade liten påverkan på säkerhetsläget. - |
2. Irakkriget (2003–2011) - Orsak: USA-ledd invasion baserad på påståenden om massförstörelsevapen (som inte fanns). Avsättandet av Saddam Hussein ledde till sekteriskt våld (sunniter vs. shiiter) och kaos. - |
2. Irakkriget (2003–2011) - USA/NATO: Ledde invasionen (falska WMD-påståenden), ockuperade till 2011. - - Iran: Stödde shiamiliser (t.ex. Mahdi-armén) mot USA. - |
2. Irakkriget (2003–2011) - FN-insatser: - - Säkerhetsrådet delat (USA/UK drev invasionen utan fullt FN-mandat). - - UNAMI (2003–) för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter. - - Resultat: Ingen fredsroll, men FN hjälpte till med val och konstitutionsbyggande efter 2003. - |
| Kriget i Libyen (2011): Orsaken var att Libyens ledare Muammar Gaddafi hade brutit mot FN-resolutioner och hade använt våld mot sin egen befolkning. En koalition av länder ledde en militär intervention för att stödja rebellerna och avsätta Gaddafi. |
Kriget i Libyen (2011): NATO var direkt inblandade i kriget i Libyen, medan Ryssland och Kina var motståndare till interventionen. NATO:s inblandning var en del av en koalition av länder som stödde rebellerna och avsatte Gaddafi. |
Kriget i Libyen (2011): FN:s säkerhetsråd antog resolution 1973, som krävde att Libyens ledare Muammar Gaddafi skulle avsättas. FN:s fredsbevarande styrka (UNSMIS) bidrog till att upprätta en vapenvila och förhandla om en fredsavtal. |
Libyen (2011): Under den arabiska våren 2011 uppstod en väpnad revolt mot Muammar Gaddafis regim. NATO ingrep militärt till stöd för rebellerna, vilket ledde till Gaddafis fall och en efterföljande period av instabilitet och inbördes strider. |
6. Libyen (2011) → NATO, CIA - Inblandning: - - NATO bombade Libyen för att störta Muammar Gaddafi. - - CIA var aktivt involverad i att stödja rebeller, inklusive vapentransporter via CIA:s hemliga vapenrutter från Benghazi. - - Efter Gaddafis fall hamnade landet i kaos med olika miliser och krigsherrar. - |
6. Libyen (2011) → FN godkände NATO-insats men misslyckades med stabilisering - Insatser: FN:s säkerhetsråd godkände Resolution 1973 (som ledde till NATO:s ingripande). Efter Gaddafis fall skapades United Nations Support Mission in Libya (UNSMIL) för att stötta övergångsprocessen. - - Effekt: NATO-insatsen ledde till Gaddafis fall, men FN misslyckades med att stabilisera landet. FN-medlade vapenvilor har ofta brutits. - |
9. Libyens inbördeskrig (2011, 2014–2020) - Orsak: NATO-stött uppror mot Muammar Gaddafi 2011, därefter maktvakuum och splittring mellan rivaliserande miliser och utomstående makter. - |
9. Libyen - NATO: Luftkampanj 2011 (störtade Gaddafi). - - Ryssland: Stödde Haftar (via Wagner). - - USA/CIA: Stödde vissa rebellgrupper. - |
9. Libyen - FN-insatser: - - UNSMIL (2011–) för dialog (ex. Skhirat-avtalet 2015, men splittring kvarstod). - - Säkerhetsrådet sanktioner och vapenembargo (ofta ignorerat). - - Resultat: Ingen stabil fred, men FN har förhindrat fullt kollaps. - |
| Kriget i Syrien (2011-idag): Orsaken var etnisk konflikt mellan syrier och turkmener i Syrien. Konflikten startade när syriska regeringen försökte kväsa en fredlig proteströrelse, vilket ledde till ett inbördeskrig. |
Kriget i Syrien (2011-idag): USA, Ryssland och Kina har alla varit inblandade i kriget i Syrien på olika sätt. USA har stöttat rebellerna, medan Ryssland och Kina har stöttat den syriska regeringen. Ryssland har också använt sig av sin militär för att stödja den syriska regeringen. |
Kriget i Syrien (2011-idag): FN:s säkerhetsråd har antagit flera resolutioner för att försöka lösa konflikten i Syrien, men de har inte varit effektiva. FN har också bildat en fredsbevarande styrka (UNSMIS) för att skydda civila och förhandla om en vapenvila. |
Syrien (2011–pågående): Det som började med demonstrationer mot president Bashar al-Assads regim under den arabiska våren 2011 utvecklades snart till ett blodigt inbördeskrig. Med åren har Syrien blivit spelplan inte bara för lokal maktkamp utan också regionala och globala intressen. Röda korset |
5. Syrien (2011–pågående) → USA, NATO, CIA, Ryssland, Iran - Inblandning: - - USA och CIA beväpnade och tränade olika rebellgrupper under programmet "Timber Sycamore". - - NATO-länder som Turkiet har gett stöd till vissa oppositionella grupper. - - Ryssland har stött Assadregimen med flygbombningar, militär rådgivning och vapenleveranser. - - Iran har skickat militära rådgivare och stödtrupper (särskilt från Hezbollah). - |
5. Syrien (2011–pågående) → FN:s fredsinitiativ har misslyckats - Insatser: FN har organiserat flera fredssamtal, inklusive Genèveförhandlingarna. FN:s särskilda sändebud har försökt mäkla fred mellan Assadregimen och oppositionen. - - Effekt: FN har haft svårt att påverka på grund av Rysslands och Kinas veton i säkerhetsrådet. FN har dock levererat humanitärt stöd. - |
1. Syrienkriget (2011–nutid) - Orsak: Uppror mot Bashar al-Assads regime under Arabiska våren, eskalering till inbördeskrig med internationell inblandning (Ryssland, Iran, USA, Turkiet). Sekterisk splittring (sunniter vs. shiiter), ISIS uppkomst förvärrade situationen. - |
1. Syrienkriget (2011–nutid) - Ryssland: Direkt militärt stöd till Assad (flygattack sedan 2015), Wagner-gruppen. - - USA/NATO: Stödde rebellgrupper (via CIA:s "Timber Sycamore"), bekämpade ISIS. - - Iran: Stödde Assad med miliser (Hezbollah). - - Kina: Begränsat stöd till Ryssland (diplomatiskt, ekonomiskt). - |
1. Syrienkriget (2011–nutid) - FN-insatser: - - Fredsförhandlingar via Specialenheten för Syrien (Geir Pedersen), men utan framgång pga. makternas oenighet. - - Humanitär hjälp via UNHCR och WFP (korsgränshjälp, men ofta blockerad av Ryssland i Säkerhetsrådet). - - OPCW (Kemvapeninspektioner) bekräftade attacker, men inga åtgärder. - - Resultat: Ingen fred, men FN har varit avgörande för humanitär överlevnad. - |
| Kriget i Ukraina (2014-idag): Orsaken var etnisk konflikt mellan ukrainare och rysk-språkiga ukrainare i östra Ukraina. Konflikten startade när Ryssland stödde separatister i östra Ukraina, vilket ledde till en inbördeskrig. |
Kriget i Ukraina (2014-idag): Ryssland och NATO har båda varit inblandade i kriget i Ukraina. Ryssland har stöttat separatister i östra Ukraina, medan NATO har stöttat den ukrainska regeringen. USA har också använt sig av sanktioner mot Ryssland för att försöka påverka kriget. |
Kriget i Ukraina (2014-idag): FN:s säkerhetsråd har antagit flera resolutioner för att försöka lösa konflikten i Ukraina, men de har inte varit effektiva. FN har också bildat en fredsbevarande styrka (UNOMSIL) för att skydda civila och förhandla om en vapenvila. |
Ukraina (2014–pågående): Efter Rysslands annektering av Krim 2014 uppstod en väpnad konflikt i östra Ukraina mellan ukrainska styrkor och proryska separatister, vilket har lett till tusentals dödsfall och en pågående instabilitet i regionen. |
8. Ukraina (2014–pågående) → USA, NATO, CIA, Ryssland - Inblandning: - - USA och NATO har tränat och beväpnat den ukrainska armén efter Rysslands annektering av Krim 2014. - - CIA har enligt uppgifter varit involverad i utbildning av ukrainska specialstyrkor. - - Ryssland har stött separatisterna i Donbas och invaderade Ukraina 2022. - |
8. Ukraina (2014–pågående) → FN har haft begränsad påverkan - Insatser: FN har uppmanat till diplomatiska lösningar men har inte kunnat agera effektivt på grund av Rysslands veto i säkerhetsrådet. - - Effekt: FN har gett humanitärt stöd, men har inte kunnat mäkla någon varaktig fred. - |
7. Rysslands invasion av Ukraina (2022–nutid) - Orsak: Rysslands expansionism, motstånd mot Ukrainska NATO-ansökan, historiska anspråk på "ryskvärlden" (Putins ideologi). - |
7. Ryssland–Ukraina - Ryssland: Fullskalig invasion (2022), proxykrig sedan 2014 (Donbas). - - USA/NATO: Militärt stöd till Ukraina (vapen, underrättelser). - - Kina: Indirekt stöd till Ryssland (ekonomiskt, diplomatiskt). - |
7. Ryssland–Ukraina - FN-insatser: - - Generalförsamlingens fördömande av Ryssland (2022, 2023), men Säkerhetsrådet paralyserat (Rysslands veto). - - Svartahavsgrödearrangemanget (2022–2023, FN/Turkiet) – humanitär framgång. - - Resultat: Ingen fred, men FN har isolerat Ryssland diplomatiskt. - |
| Kriget i Jemen (2015-idag): Orsaken var etnisk konflikt mellan jemeniter och huthi-rebellerna i Jemen. Huthi-rebellerna, som är en shiitisk grupp, har stöd av Iran och har kämpat mot den sunnitiska regeringen i Jemen. |
Kriget i Jemen (2015-idag): USA, Ryssland och Kina har alla varit inblandade i kriget i Jemen på olika sätt. USA har stöttat den jemenitiska regeringen, medan Ryssland och Kina har stöttat Huthi-rebellerna. Ryssland har också använt sig av sin militär för att stödja Huthi-rebellerna. |
Kriget i Jemen (2015-idag): FN:s säkerhetsråd har antagit flera resolutioner för att försöka lösa konflikten i Jemen, men de har inte varit effektiva. FN har också bildat en fredsbevarande styrka (UNJMIL) för att skydda civila och förhandla om en vapenvila. |
Jemen (2015–pågående): Konflikten i Jemen har pågått sedan 2015 och drivit det redan fattiga landet ner i en av världens största humanitära kriser. Våldsamheterna ökade efter den arabiska våren 2011, då president Saleh avsattes. Den nyvalde presidenten Hadi sattes i husarrest av huthirebellerna och flydde sedan landet. Våren 2015 inledde Saudiarabien, med stöd av tio andra länder, flygattacker mot huthistyrkorna för att återupprätta president Hadis regering. Röda korset+1Röda korset+1 |
4. Jemen (2015–pågående) → USA, Saudiarabien, Iran, Ryssland - Inblandning: - - USA har stöttat Saudiarabiens bombningar i Jemen genom vapenförsäljning, underrättelseinformation och flygplanspåfyllning i luften. - - Iran har stöttat huthirebellerna med vapen och rådgivare. - - Ryssland har haft diplomatiska relationer med både huthierna och Jemens tidigare president Saleh. - |
4. Jemen (2015–pågående) → FN har försökt mäkla fred - Insatser: FN har utsett flera särskilda sändebud och organiserat fredssamtal (bland annat i Kuwait och Stockholm 2018). FN övervakar också vapenvilor, som ofta brutits. - - Effekt: FN:s insatser har gett tillfälliga vapenvilor, men inget bestående fredsavtal. - |
6. Jemenkriget (2014–nutid) - Orsak: Houthi-rebellernas uppror mot regeringen, Saudiarabiens intervention (stödd av USA). Proxykrig mellan Saudiarabien (sunniter) och Iran (shiiter). - |
6. Jemenkriget - Saudiarabien/UAE: Ledde koalitionen (stödd av USA/UK med vapen/logistik). - - Iran: Stödde Houthi-rebellerna (robotar/droner). - - USA/CIA: Drönarattacker mot al-Qaida. - |
6. Jemenkriget - FN-insatser: - - UNSCO (specialadvokat) och Stockholmsavtalet 2018 (vapenvila i Hodeidah, delvis lyckad). - - Säkerhetsrådet sanktioner mot Houthis, men blockerat av Ryssland/USA. - - Resultat: Tillfälliga vapenvilor, men ingen långsiktig lösning. - |
| Kriget i Darfur (2003-idag): Orsaken var etnisk konflikt mellan darfurier och arabiska nomader i Darfur, Sudan. Konflikten startade när arabiska nomader attackerade darfuriska byar, vilket ledde till ett inbördeskrig. |
|
Kriget i Darfur (2003-idag): FN har bildat en fredsbevarande styrka (UNAMID) för att skydda civila och förhandla om en vapenvila. FN har också antagit flera resolutioner för att försöka lösa konflik |
Darfurkonflikten i Sudan (2003–pågående): Spänningar mellan etniska grupper i Darfur-regionen eskalerade till en väpnad konflikt mellan sudanesiska regeringsstyrkor och rebellgrupper, vilket resulterade i omfattande humanitära kriser. |
3. Darfurkonflikten (2003–pågående) → Kinas misstänkta inblandning - Inblandning: Kina har anklagats för att stödja Sudans regering genom vapenleveranser och ekonomiskt stöd (särskilt oljeköp). - - Motiv: Kina har strategiska oljeintressen i Sudan och motsatte sig FN-sanktioner mot Sudans regering. - |
3. Darfurkonflikten (2003–pågående) → FN och AU:s gemensamma styrka - Insatser: FN skickade UNAMID (en fredsbevarande styrka tillsammans med Afrikanska unionen). FN påverkade även Internationella brottmålsdomstolens (ICC) beslut att åtala Sudans dåvarande president Omar al-Bashir för folkmord. - - Effekt: Trots FN:s insatser har våldet fortsatt, men UNAMID bidrog till att minska intensiteten i vissa områden. - |
8. Sudan (Darfur-konflikten, 2003–nutid, samt senare inbördeskrig 2023–) - Orsak: Etnisk rensning i Darfur (arabiska janjaweed mot icke-araber). 2023: Maktkamp mellan militären och paramilitära RSF. - |
8. Sudan (Darfur & RSF-kriget) - Ryssland (Wagner): Stödde RSF (guldgruvor mot vapen). - - Saudiarabien/UAE: Stödde olika fraktioner. - - USA: Sanktioner mot RSF, men begränsad direkt inblandning. - |
8. Sudan (Darfur & RSF-kriget) - FN-insatser: - - UNAMID (2007–2020) – skyddade civilt men upphörde pga. politiskt motstånd. - - UNITAMS (2020–2024, politiskt mandat) – avslutades efter sudanesisk begäran. - - Resultat: Ingen framgång – konflikten eskalerade 2023. - |
|
|
|
Sydsudan (2013–2018): Efter att ha blivit självständigt från Sudan 2011 utbröt ett inbördeskrig i Sydsudan 2013, drivet av maktkamp mellan president Salva Kiir och vice president Riek Machar, vilket ledde till omfattande humanitära kriser. |
7. Sydsudan (2013–2018) → USA:s politiska inblandning - Inblandning: USA spelade en nyckelroll i Sydsudans självständighet från Sudan 2011, vilket indirekt bidrog till inbördeskriget. - - CIA:s roll: Det finns inga bevis för direkt CIA-inblandning, men USA gav omfattande diplomatiskt och ekonomiskt stöd till den sydsudanesiska regeringen. - |
7. Sydsudan (2013–2018) → FN-sanktioner och fredsstyrkor - Insatser: FN etablerade United Nations Mission in South Sudan (UNMISS) och har infört vapenembargon och sanktioner mot krigförande parter. - - Effekt: FN:s insatser bidrog till ett fredsavtal 2018, men situationen förblir skör. - |
|
|
|
|
|
|
Demokratiska republiken Kongo (1996–1997 och 1998–2003): Två på varandra följande krig, ofta kallade Afrikas världskrig, involverade flera afrikanska nationer och hade sina rötter i efterdyningarna av folkmordet i Rwanda, regional maktkamp och kontroll över rikedomar, vilket resulterade i miljontals dödsfall. |
10. Kongo-krigen (1996–1997, 1998–2003) → USA, Frankrike, Kina, Ryssland - Inblandning: - - USA och CIA stödde initialt Rwandas och Ugandas intervention för att störta Mobutu Sese Seko. - - Frankrike har anklagats för att ha stött Hutu-miliser efter folkmordet i Rwanda. - - Kina och Ryssland har haft affärsintressen i Kongos naturresurser, särskilt koppar och kobolt. - |
10. Kongo-krigen (1996–1997, 1998–2003) → FN:s största fredsstyrka - Insatser: FN skickade MONUC (senare MONUSCO), en av FN:s största och mest långvariga fredsbevarande operationer. - - Effekt: FN hjälpte till att stabilisera situationen, men strider mellan olika grupper pågår fortfarande i östra Kongo. - |
4. Kongo-krigen (1996–2003, med pågående våld) - Orsak: Efterföljder av Rwandas folkmord och spillover till Kongo. Kamp om resurser (koltan, diamanter) och makt mellan rebellgrupper och grannländer. - |
4. Kongo-krigen - Rwanda/Uganda: Stödde rebellgrupper för resurskontroll (med tyst USA-godkännande). - - Kina: Ekonomiskt engagemang (gruvindustri), men begränsad militär inblandning. - |
4. Kongo-krigen - FN-insatser: - - MONUSCO (största FN-insatsen med 20 000 soldater) – skyddade civilt men kunde inte avsluta våldet. - - Fredsförhandlingar (ex. Lusaka-avtalet 1999, men splittring kvarstod). - - Resultat: Partiell stabilisering, men pågående konflikter i östra Kongo. - |
| Kriget i Tigray (2020-idag): Orsaken var etnisk konflikt mellan tigray-rebellerna och den etiopiska regeringen. Tigray-rebellerna, som är en etnisk grupp från Tigray-regionen, har kämpat mot den etiopiska regering |
|
|
|
|
|
5. Etiopiens inbördeskrig i Tigray (2020–2022) - Orsak: Maktkamp mellan centralregeringen och Tigray People's Liberation Front (TPLF), etnisk spänning och kontroll över federal struktur. - |
5. Etiopien (Tigray-kriget) - USA: Diplomati för fred, men anklagades för att stödja regeringen. - - Förenade Arabemiraten (FAE) & Egypten: Stöd till Etiopien (drönarleveranser). - - Kina/Ryssland: Begränsat engagemang. - |
5. Etiopien (Tigray-kriget) - FN-insatser: - - Humanitär krishantering (svältblockad initialt). - - Säkerhetsrådet fördömde våldet, men ingen militär insats. - - Resultat: Fredsavtal 2022 (AU-ledd, inte FN). - |
| Kriget i Bosnien och Hercegovina (1995-1996): Orsaken var etnisk konflikt mellan bosnier, kroater och serber i Bosnien och Hercegovina. Konflikten startade när Jugoslavien bröt samman och Bosnien och Hercegovina blev en självständig stat. |
|
Kriget i Bosnien och Hercegovina (1995-1996): FN bildade en fredsbevarande styrka (UNPROFOR) för att skydda civila och förhandla om en vapenvila. FN:s fredsbevarande styrka bidrog till att upprätta en vapenvila och förhandla om Daytonavtalet, som ledde till en fredsavtal. |
|
|
|
|
|
|
| Kriget i Kosovo (1998-1999): Orsaken var etnisk konflikt mellan serber och kosovo-albaner i Kosovo. Serberna ville behålla Kosovo som en del av Serbien, medan kosovo-albaner ville ha självständighet. |
|
Kriget i Kosovo (1998-1999): FN bildade en fredsbevarande styrka (KFOR) för att skydda civila och förhandla om en vapenvila. FN:s fredsbevarande styrka bidrog till att upprätta en vapenvila och förhandla om Rambouilletavtalet, som ledde till en fredsavtal. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Burundi (1993–2005): Etniska spänningar mellan hutu- och tutsigrupper ledde till ett inbördeskrig efter mordet på den demokratiskt valda presidenten Melchior Ndadaye, vilket resulterade i hundratusentals dödsfall innan ett fredsavtal nåddes. |
9. Burundi (1993–2005) → Ingen tydlig stormaktsinblandning - Burundi-konflikten var huvudsakligen en intern etnisk konflikt mellan hutu- och tutsigrupper, utan större inblandning från stormakter. - |
9. Burundi (1993–2005) → FN medlade i fredsprocessen - Insatser: FN skickade ONUB (en fredsbevarande styrka) och stödde Arusha-avtalet 2000, som hjälpte till att få slut på kriget. - - Effekt: FN:s insatser var framgångsrika och bidrog till en fredsöverenskommelse. - |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
10. Nagorno-Karabach-konflikten (2020, 2023) - Orsak: Etnisk-territoriell strid mellan Armenien och Azerbajdzjan om bergsregionen. Azerbajdzjans energiintressen och Turkiet/Rysslands inblandning. - |
10. Nagorno-Karabach - Ryssland: Fredsbevarande styrkor, men sålde vapen till båda sidor. - - Turkiet: Öppet stöd till Azerbajdzjan (drönarer). - - USA/EU: Diplomati, men ingen direkt militär inblandning. - |
10. Nagorno-Karabach - FN-insatser: - - Minsk-gruppen (OSCE-ledd, inte FN) – ingen framgång. - - Generalförsamlingen krävde armenisk reträtt (2023), men ingen påverkan. - - Resultat: Azerbajdzjan vann militärt (2023), ingen FN-involvering. - |
|
Det är viktigt att notera att stormakter och säkerhetspolis-inblandning kan vara komplexa och kan ha flera motivationsbakgrunder. Det är också viktigt att notera att inblandningen kan ha varit kontroversiell och har lett till kritik och debatt. |
|
Dessa konflikter har haft djupgående effekter på de berörda regionerna och deras befolkningar, med långvariga konsekvenser för stabilitet, ekonomi och humanitära förhållanden. |
Slutsats: Stormaktsinblandning i de flesta krigen - Av de tio konflikterna har minst åtta haft direkt eller indirekt inblandning av USA, NATO, Ryssland, Kina eller CIA. Burundi är det enda kriget där stormaktsinblandning varit minimal. - - Mönstret visar att stormakter ofta använder lokala konflikter för att driva sina egna geopolitiska intressen genom vapenleveranser, stöd till rebellgrupper, militära interventioner och underrättelseoperationer. |
Sammanfattning: Hur effektivt har FN varit? - Konflikt - FN-insatser - Resultat - Afghanistan - UNAMA, humanitärt stöd - Begränsad effekt, USA dominerade - Irak - UNAMI, valövervakning - Hjälpte valprocess men kunde inte stoppa våld - Darfur - UNAMID (FN+AU-styrka) - Vissa förbättringar, men våldet fortsätter - Jemen - Fredssamtal, vapenvilor - Tillfälliga vapenvilor men ingen bestående fred - Syrien - Genève-förhandlingar - Misslyckades pga stormaktsveton - Libyen - UNSMIL, NATO-resolution - Bidrog till Gaddafis fall men inte stabilisering - Sydsudan - UNMISS, sanktioner - Hjälpte till att nå fredsavtal 2018 - Ukraina - Diplomati, humanitärt stöd - Ingen påverkan pga Rysslands veto - Burundi - ONUB, fredsförhandlingar - Lyckades med fredsavtal - Kongo - MONUC/MONUSCO - Stabilisering, men våld kvarstår |
Gemensamma orsaker: - Etnisk/religiös splittring (ex. Syrien, Irak, Sudan) - - Resurser (ex. Kongo, Jemen) - - Geopolitik (ex. Ukraina, Libyen) - - Svag statsmakt (ex. Afghanistan, Somalia) - |
Sammanfattning av stormaktsroller - USA/NATO/CIA: Starkt engagerade i Syrien, Irak, Afghanistan, Libyen, Ukraina, Jemen. - - Ryssland: Nyckelspelare i Syrien, Ukraina, Libyen, Sudan, Centralafrika. - - Kina: Mer ekonomisk (ex. Kongo), men stöder Ryssland diplomatiskt. - - Iran/Saudiarabien: Proxykrig i Syrien, Jemen, Irak. - |
Sammanfattning av FN:s effektivitet - ✅ Framgångar: - - Humanitär hjälp (ex. Syrien, Jemen, Ukraina). - - Diplomatisk isolering av angripare (ex. Ryssland). - - Stabiliserande när makterna samarbetar (ex. Kongo). - - ❌ Begränsningar: - - Säkerhetsrådets veto (Ryssland/USA blockerar åtgärder). - - Svag exekutiv makt (FN kan inte tvinga parter att sluta strida). - - Proxykrigens komplexitet (stormakter underminerar FN). - |
|
|
|
|
|
Slutsats: FN har varit delvis effektivt men ofta maktlöst - FN har haft störst framgång i Burundi och Sydsudan, där insatser bidrog till fredsavtal. - - FN har haft begränsad framgång i Darfur och Kongo, där insatser mildrat våldet men inte löst konflikten. - - FN har varit ineffektivt i Syrien, Ukraina och Jemen, där stormaktsveton och geopolitiska intressen förhindrat framgång. - Sammanfattningsvis har FN ofta kunnat lindra humanitära katastrofer och stötta fredsförhandlingar, men saknat makt att tvinga fram lösningar när stormakter är inblandade. |
Dessa krig har orsakat miljontals döda, flyktingkatastrofer och långvarig destabilisering. |
Mönstret visar att de flesta moderna krig har en proxykomponent där stormakter stöder lokala aktörer för att undvika direkt konfrontation. Exempelvis använde USA rebellgrupper i Syrien, medan Ryssland använde Wagner i Afrika. |
Slutsats: FN har räddat liv genom humanitär insats, men dess fredsarbete har ofta saboterats av stormakter. De enda lyckade fredsprocesserna (ex. Etiopien 2022) skedde via regionala organisationer (AU) eller direkta stormaktsförhandlingar (ex. Doha-avtalet). |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
