Nolltaxa i kollektivtrafiken

I Sverige står inrikes transporter för en stor del av alla utsläpp av växthusgaser. Genom att få fler människor att välja kollektivtrafik före bilresande, kan Sveriges utsläpp minska. Nedan följer några exempel på städer och kommuner som infört en form av nolltaxa i kollektivtrafiken.

Kiruna Kommun:

Årskort för 600 kr och sedan obegränsat resande. År 2013, två år efter införandet hade antalet resande dubblerats. Detta resulterade i att kollektivtrafiken började att användas av grupper som tidigare sällan åkt kollektivt. Däribland medelålders gruvarbetare. Kiruna har idag ca 23 000 invånare.

Sala Kommun:

Sedan år 2018 har kollektivtrafiken varit avgiftsfri i Sala kommun. Under perioden fram till april 2021 ökade resandet med 44 %. Sala har i dagsläget 22 000 invånare.

Tallinn (Estland):

Sedan år 2013 har Estlands huvudstad Tallinn erbjudit gratis kollektivtrafik för bosatta i staden. Resandet med pendeltåg, buss och spårvagn ökade till följd av detta. Tallinn har 420 000 invånare.

Umeå idag:

Ett månadskort för vuxna kostar idag 470 kr, vilket blir 5640 kr över ett år.

Eftersom bussbiljetter i dagsläget kostar en avsevärd summa leder det till att människor tvekar till att utnyttja Umeås kollektivtrafik. Om kommunen skulle införa nolltaxa eller en symbolisk avgift (som i Kiruna 600 kr/år) bedömer vi att fler skulle välja bussen framför bilen och på så sätt bidra till minskade utsläpp av växthusgaser.

Motståndare till nolltaxa i kollektivtrafiken menar att ett ökat antal resande med buss inte alltid innebär att biltrafiken minskar. Man hävdar att många som går eller cyklar i stället börjar åka buss, medan de som kör bil fortsätter att köra bil. Det är delvis sant. Undersökningar har visat på att det inte alltid är fallet att bilresandet automatiskt minskar vid införandet av nolltaxa i kollektivtrafiken även om det kollektiva resandet ökar. Därför bör man kombinera införandet av nolltaxa i kollektivtrafiken med andra åtgärder som effektivt reducerar biltrafiken. Några exempel på det är höjda parkeringsavgifter, nedstängning av gator för bilar, uppförande av nya miljözoner och prioritera fortsatta satsningar på cykelinfrastruktur.

Experiment med nolltaxa i kollektivtrafiken har också visat på att priset inte heller är den enda faktorn som avgör huruvida folk väljer att resa kollektivt. Turfrekvens och tillgängliga hållplatser är också viktiga faktorer som påverkar hur folk väljer att resa.

Om kommunen endast inför åtgärder som försvårar bilresandet, utan att förbättra kollektivtrafiken eller reducera biljettpriserna är det inte osannolikt att det uppfattas som ren nedskärningspolitik från kommunens sida och en form av bakåtrullning av människors levnadsstandard. Det är därför det är viktigt att både ge och ta i miljöpolitiken.