Demokratin och därmed friheten är i fara. Många upplever sig stå utan inflytande i det som påverkar livets grundvalar. När den globala kapitalismen får fritt spelrum genereras ojämlikhet. Fattigdomen tycks aldrig kunna elimineras. Även i tidigare ekonomiskt starka samhällen återkommer nedskärningar, försämrad offentlig service, misstro, utanförskap. Demokratier kan periodvis tygla kapitalismen men har svårt att hålla jämna steg om folket inte är på sin vakt och kapitalet tar ut svängarna.

När demokratin en gång formades och föddes var det en frukt av att de små och medellösa organiserade sig. Demokratin skapades underifrån. Man växte tillsammans, bildning stod högt i kurs, och principerna om en människa en röst spred sig och nådde in i riksdagen. Vi fick fria val.

Men vad är då frihetens och demokratins innersta väsen? Att i de sammanhang som rör mitt liv och mitt arbete bli inkluderad och engagerad. Att som utgångspunkt bli hörd och respekterad, att självklart vara med i beslutande position rörande det som gäller mitt livs grundvalar. Att värdigt tas emot som likaberättigad. Demokrati och frihet är en upplevelse av icke-exploatering, acceptans och utrymme. Ett närmast intimt varande i ömsesidighet där man utvecklar och tar ansvar för sig själv och andra. Formalia är en del av detta, men inte kärnan.

Så var börja för att återerövra, rehabilitera och utveckla demokratin? För att utvidga frihetens domäner och inskränka kapitalets. En självklar utgångspunkt är att den som påverkas av beslut ska vara delaktig i beslutsfattandet. Således börjar demokratin lokalt nära mig själv. Exempel på sådan lokal utveckling av demokratin är orädda-städer-rörelsen som spridit sig från Barcelona ut över världen.

Låt resning och engagemang underifrån bli en reaktion på den globala krisen och känslan av maktlöshet!

Kjell Dennhag och JensRundberg

Föreningen Kultur & Människa, Vännäs

(Publicerad i Kristianstadsbladet 24 mars, Norra Skåne 24 mars och Lysekilsposten 27 mars)