Pensionerna och finanssystemet som ett demokratiproblem

När de rikaste ökar sin förmögenhet snabbare än alla andra så ökar klyftorna. I USA är det tydligt att de politiska besluten inte har verkat för ökad jämlikhet. Nyanser finns mellan Demokrater och Republikaner i vissa frågor men båda partiernas huvudinriktning har sedan länge gynnat de rika på bekostnad av folkflertalet. Detta syns i den ekonomiska statistiken där löntagarnas köpkraft släpat efter sedan flera årtionden medan kapitalägarnas förmögenhet har fortsatt att växa och koncentreras. Man ser också att miljardärerna spenderar allt mer pengar på kampanjbidrag till partiernas valkampanjer.


Bildkälla: https://robertreich.substack.com/p/sergey-brin-shows-why-we-must-have

En viktig, för att inte säga avgörande seger för de rika var när striden om obegränsade kampanjbidrag avgjordes 2010 genom domen Citizens United, vilket i praktiken medfört obegränsad makt för de rika att påverka lagar och skatter till sin egen förmån.

Även i Sverige ökar den ekonomiska ojämlikheten. 46 svenskar äger mer än 8 miljoner människor samtidigt som 730 000 svenskar lever i fattigdom. Svenskarnas löner har inte hängt med inflationen, utom för VD:ar, vars löner ökat. Sverige är även sämst i Norden på att bekämpa ojämlikheten, något som Oxfam beräknade i rapporten Commitment to Reducing Inequality Index 2022.

Avregleringen av finanssystemet innebär att det skapas en rad olika finansiella “produkter” som köps och säljs på marknader utan att handeln beskattas, styrs eller bromsas, vare sig av nationsgränser eller mängdbegränsningar. Detta system har blivit som ett globalt kasino där de största aktörerna är mellanhänder i form av kapitalförvaltningsbolag eller riskkapitalbolag som mot avgifter tar hand om mindre aktörers kapital och placerar dem efter önskemål om avkastning och risk. Eftersom dessa mellanhänder lever på avgifter och inte direkt på avkastningen av placeringarna så har de säkrade intäkter medan klienterna har osäkra intäkter och kan göra förluster vid finansiella krascher.

Exempel på de största aktörerna är BlackRock, Vanguard och JPMorgan. De 10 största bolagen förvaltade år 2022 sammanlagt 50 000 miljarder dollar, vilket innebär väldigt stor makt. De som sitter i styrelserna för dessa bolag ingår också i ett globalt nätverk av rika maktspelare, tankesmedjor, mediekonglomerat, oljebolag, vapenföretag, säkerhetsföretag, it-företag etc, som alla fokuserar mer på kortsiktiga vinster än på långsiktig hållbarhet.

Ett anmärkningsvärt exempel på de stora spelarnas trick för att säkra vinster men undvika risker är att ett riskkapitalbolag kan köpa upp ett företag med hjälp av lånade pengar och med det köpta företaget som säkerhet och konstruera affären så att det köpta företaget kommer att äga lånet och risken. Om affären lyckas kan riskkapitalbolaget plocka ut stora vinster via utdelningar eller försäljning efter att ha förbättrat verksamheten eller bara ökat dess marknadsvärde. Om det köpta företaget inte klarar av lånen och går i konkurs, är det i första hand långivarna (bankerna) och företaget självt som tar smällen, medan riskkapitalbolagets vinst redan har plockats ut ur företaget och bara det egna satsade kapitalet kan röras av konkursen. Lagstiftningen tillåter alltså finansiella spelare att säkra stora vinster genom spekulationsaffärer utan nämnvärd risk att göra förlust, även om verksamheten missköts och går i konkurs.

Exempel från Storbritannien: Southern Cross Healthcare drev omkring 750 äldreboenden och var Storbritanniens största vårdhemsföretag. Företaget köptes och utvecklades under ägande av Blackstone. Fastigheter såldes ut och hyrdes tillbaka (sale-and-leaseback), vilket gav stora vinster till ägarna men ökade företagets löpande kostnader. Blackstone uppges ha gjort mycket stora vinster vid sina försäljningar. När ekonomin försämrades blev hyres- och skuldbördan svår att bära, och verksamheten kollapsade 2011–2012. Tiotusentals äldre och deras anhöriga påverkades.

Exempel från Sverige: JB Education, tidigare känt som John Bauer-gymnasierna, är ett tydligt konkursfall. Skolkoncernen ägdes under en period av riskkapitalbolaget Axcel. När verksamheten kollapsade 2013 drabbades tusentals elever.

Ett ökat folkligt, demokratiskt inflytande över spelreglerna för det finansiella systemet skulle kunna skifta fokus till att gynna ökad jämlikhet och långsiktig planering för hållbarhet i stället för den destruktiva kortsiktigheten vi är drabbade av sedan länge.